Jag är alltid nojig för att tåget kommer spåra ur och störta ner mot vattnet mot en säker mardrömsdöd. Igår var det värst, då stod det varningar att tågen åker ovanligt sakta pga isiga spår och starka vindar. Gruvade mig som fan då vi närmade oss bron - men då valde min Ipod-shuffle att spela Nirvana - Lithium och jag kände ett lugn. Om jag dör, dör jag iaf med Kurt i öronen. Fint moment.
Åh, känner igen den där ångestkänslan! Musik gör en gott!
SvaraRaderaOh appropå din kommentar i min blogg...att jag verkar ha det så myyysigt ;)
Hehe, det är inte alltid så mysigt kan jag lova. Oftast så blir det väl så att man skriver om det roliga och mysiga som sker, man utelämnar all misär...tror de flesta gör så mer lr mindre. Ta tex allas lyckliga jävla jag är så bra statusuppdateringar på facebook...jag vill ibland kräkas på dem, och jag vet människor som mår dåligt av dem och får fet prestationsångest...kram
Förstår verkligen vad du menar ang facebook. Ibland kan man faktiskt må dåligt...
SvaraRadera