I ca 5 år har den följt varenda steg jag tagit, varit den första jag mött på dagen och den sista på kvällen, den har hjälpt mig då jag varit nervös, stressad, avslappnad, mätt, trött, pigg, ja - alltid.
Men jag var tvungen att göra slut, förr eller senare. Den gjorde mig illa egentligen även fast jag inte ville inse det...
.jpg)
Jag talar om Snusen, fy fan vad jag saknar dig!
Det är svårt just nu, och vi kommer nog aldrig helt släppa varann ur tankarna, men vi kan aldrig, aldrig bli vänner igen.
Oj, jag trodde det var kärleken som tagit slut och var därför beredd att trösta...
SvaraRaderaHur går det då? Vad gör du då suget sätter in?
Det var lite det som var meningen att man skulle tro ;)
SvaraRaderaDet går faktiskt bra, det är slut liksom även fast vi saknar varann väldigt mycket. Har dock tagit en och annan cig då suget varit som värst. Små-ätandet var jobbigt första och andra veckan, annars har det inte varit så jobbigt förvånande nog.
jävlig bra helen! kramis camilla
SvaraRaderahur går det för dig? jag har också slutat! sitter och läser på slutasnusa.com och söker hjälp i forumet. de flesta verkar klara det så bra, för mig går det inte lika bra. jag har köpt nikotintuggumin och börjar bli så smått beroende av dem istället, men det känns ändå mer fresh än snus.
SvaraRaderavill ha en update
SvaraRadera